Skriet från kärnfamiljen

Hur mannen får ensamstående amputee

Rapportera Jag har tagit alla nätter, inte så jobbigt under tiden barnen nattammades. Sedan har de sovit hela nätterna minus jobbiga förkyldningar, vissa utvecklingsperioder. Min sambo har tagit två halva nätter av alla dessa efter amning. Lite tröttsamt ibland men jag tycker för synd om barnen att låta han tar dem, då han inte gör någon ansträngning för att lugna ner dem och att jag måste putta på honom ett tiotal gånger innan han ens går ur sängen. Så jag tar dem, bäst för barnens skull. Sov morgon längtar jag ibland efter.

Bloggarkiv

Nyheter jsilis Denna del innehåller en folksamling personligt tänkande och reflektioner. Det promenerar bra att hoppa över denna andel, men för den som vill begrunda ett par steg vidare går det bra att fortsätta. Jag tänkte anteckna lite om givande och rättigheter. Själv har jag lite svårt för ordet välgörenhet. Istället tycker jag det är viktigt att komma ihåg att det faktiskt handlar om rättigheter. Men det verkar som att det idag promenerar alltmer åt att organisationer och upprop ska vädja till våra känslor, framför än vårt förnuft. Det fyller jag med förundran varje gång jag tittar en känd person stå någonstans inom Afrika eller Asien och gråta, flankerad av några utsatta barn. Varför behöver vi en känd persons tårar förut att tycka att det är viktigt?

Ni som har ett barn hur gör ni med nätterna? Delar upp dom sinsemellan?

Förut första gången sen jag blev allena med Aron så är jag minsann glad över att vara singel. Mig hade väl också en dröm ett gång om det där huset, den där mannen, den där familjesemestern, det där ordlösa språket mellan två makar och de där barnen. Nu blev det inte så.

LEAVE A COMMENT

Please enter your comment!
Please enter your name here